ensamheten plågar mig

Jag har hört att det är bra att gråta ibland men ensamheten plågar mig, alla tankar kommer på samma gång jag vill inte. Jag vet jag ska inte vara beroende av att umgås med människor men det här plågar mig verkligen. Jag sitter här i min ensamhet och vill ställa allt till rätta men jag kan inte göra nånting och ni är borta jag behöver er, kom tillbaka så lovar jag att fixa allting jag saknar er så! Man ska inte behöva känna såhär man ska inte behöva må såhär bara för att man är själv nej det är inte okej. Jag vill inte gråta jag vill kunna sitta hemma själv och kunna ha kul och inte behöva känna den här ångesten, en vacker dag så kommer jag kunna vara hemma och mår bra och slippa allt det här måste bara ge det lite tid..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0