Ibland önskar jag att jag bara kunde glömma!

Jag har gått för långt, kan inte sluta gå
Hjärtat sitter utanpå, slår inte som det brukar slå
I ett ensamt rum, en sekund blir tusen år
För ljus att nå. Så djupa sår 
Sjunker lite lägre för varenda gång jag vänder om
Men jag vänder om, än en gång
Orden fastnar halvvägs, jag vet inte hur jag bär mig åt
Samma gamla visa, men vet inte vad det är för låt 

Allting börjar om. Jag kan börja om Jag behöver hela mig, så jag kan ge dig hela mig När allting börjar om Jag har gått så långt, nästan blivit van Historien upprepar sig och slutar alltid likadant Sidan som går vidare har någon redan rivit av Så jag griper tag i vita blad Om inte jag var feg, om inte du var den som hade rätt Hade väl du aldrig kunnat genomskåda allt som skett Samma gamla visa, men vet inte vad det är för låt Förlåt att jag aldrig någonsin sagt förlåt

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0