:( :(

Jag fattar inte har det här hänt eller drömmer jag bara allting känns så overkligt, jag är så glad att jag lever och att Fredrik lever och att vi står på benen men allt känns så sjukt overkligt. Jag vill minnas allt som hände men det känns som jag har tappat hälften på vägen jag minns det mesta tror jag känns som det iaf men det känns som det är nått som fattas.. Det här skrämmer mig och jag vill bara bort..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0