-

det finns dom stunder jag tvivlar på något som betyder,
tvivlar på oss. men det är också stunder som nu, jag inser,
att vad som än händer i livet, så är du alltid den jag
kallar min bästa vän. jag vill aldrig vakna en dag och veta,
att du och jag, eller vi, inte längre är vi. av allt livet
har gett mig, så är du det som jag nog uppskattar mest, trotts
att jag inte alltid är så bra på att visa det. men jag märker
nu, att när jag inte kan ta upp telefonen och ringa dig när
jag vill, som jag saknar dig. det är över en månad sen vi sågs,
det var väl inte riktigt planerat så men jag åkte, och du åkte
och just nu förstår inte jag hur jag ska klara av att inte bli
väckt av dig på morgonen på över en månad. jag förstår verkligen
inte hur fan jag ska kunna klara av allt utan dig, för ärligt
talat, det har inte gått så jävla bra. jag behöver dig, och
jag behöver att du kommer hem. det är tomt utan dig, och jag
saknar verkligen ditt skratt, jag saknar hur du alltid får mig
och le, hur arg jag än är på dig. och det är stunder som nu jag
verkligen inser hur stor betydelse du har i allt jag gör, i mitt
liv, eller för mig. hur fan ska jag veta vad jag ska göra med saker
när du inte är här?! jag älskar dig vännen, och som sagt,
du är det finaste livet har gett mig, så jag hoppas det här är
sista gången jag är utan dig.